Sandåtervinning för hållbar gruvdrift

Anrikningssand är ett restmaterial som uppstår vid bearbetningen av bruten malm och som traditionellt har lagrats i ett magasin vid Hötjärn i Boliden. Kapaciteten där är dock begränsad och skulle på sikt inte kunna ta emot de mängder sand som krävs för fortsatt brytning i Bolidenområdet.

För att säkerställa långsiktig kapacitet och driftsäkerhet investerade vi 2,5 miljarder kronor i en modern sandåtervinningsanläggning vid anrikningsverket i Boliden. Där används anrikningssanden för att skapa ett material som fungerar som återfyllning i våra aktiva gruvor i Kankberg och Renström, samt som en del av efterbehandlingen i det nedlagda dagbrottet i Maurliden.

I den nya anläggningen avvattnas sanden och när den är torr transporteras den till mixstationer i Kankberg, Renström och Maurliden. Där tillsätts vatten och bindemedel för att bilda en paste med rätt konsistens. Tillsammans har mixstationerna kapacitet att ta hand om hela flödet från anrikningsverket.

Innovativ teknik möjliggör en hållbar efterbehandling

Vi använder olika metoder för återställning av gruvor och anpassar dem efter de lokala förutsättningarna. Tekniken som används i Bolidenområdet möjliggör en långsiktigt hållbar efterbehandling. När återfyllningen är avslutad kan området återställas och fungera som produktiv skogsmark, i stället för att lämnas som vattenfyllda dagbrott. Det gör att marken kan återgå till ett mer naturligt tillstånd, med stärkt biologisk mångfald och möjlighet till framtida markanvändning. Dessutom minskar behovet av externt fyllnadsmaterial eftersom restprodukter återvinns i stället för att lagras.

Investeringen i sandåtervinning är en viktig del av Bolidens strategi för att minska bolagets totala miljöpåverkan. Den inkluderar en mer cirkulär gruvdrift där resurser återanvänds i gruvprocessen eller i efterbehandlingen. Målet är att skapa ett effektivt resurskretslopp där materialflöden och energi optimeras för minskad miljöpåverkan och förlängd livslängd på gruvområdet. För oss på Boliden är det en självklar del av arbetet med att producera metaller med minsta möjliga påverkan på naturen.